GLORYDAYS

Jag antar att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst här utan att få med allt viktigt. För allt är viktigt med honom och med oss. Han är utan tvekan den bästa delen av mej, av oss. Min älskade man....den snällaste som finns med de brunaste ögonen, den vackraste jag någonsin träffat med det ruffsigaste håret. Den roligaste jag vet med dom små finaste egenheter.

Hur vi träffades råder det ganska delade meningar om men vi går på mitt spår här....ok älskling?
Kanske var det nästan för bra för att vara sant när jag hittade honom sovandes på våran soffa i vår mycket stökiga lägenhet i Karlstad tidig vår 2002. Visst var han lite för ung men det gick över ganska fort, våran första tid tillsammans var en smula svajjig och just som jag förstog att jag älskade pojken med de bruna ögonen som drack öl i våran soffa åkte han till Kosovo i ett halv år.
Jag var jättejättekär och ganska vrång med att erkänna det för mej själ. Men han kom hem!! Han kom hem till mej!!! Efter det har vi förlovat oss på en brygga, druckit massor av bubbel i badkar, skålat i glögg, gått på konsärer, ätit middagar, lyssnat på Kent, sovit i varandras armar, firat jul, pratat, skrattat, gift oss, rest, fått världens finaste son och älskat varandra!

Om ni inte vet det heter han Harald och är det mest perfekta som kunde hända en flicka som mej!